Halshuggningen

I dag har jag funderat på om jag ska titta på halshuggningen av Nicholas Berg eller inte. Men jag tror inte att jag ska göra det. Jag vill inte ha dom bilderna på min näthinna.

Jag har sett två "äkta" självmord på internet. Det som berörde mig mest av det egentligen var hur lite jag kände när jag såg bilderna. Jag har ju sett sådana scener innan, men då var det på film. Nu var det verklighet, och det såg ut som det brukar göra på film, när någon får skallen borskjuten. Så nog blir man påverkad av våldet i filmerna man ser, det går inte att komma ifrån. Men visst, jag känner en väldig avsky för halshuggningen, och allt annat som händer i irak just nu. Och jag känner för de som begick självmord.

Det händer så himla mycket här i världen, som inte borde få hända. Jag orkar inte ta in allt som vi matas med från media. Det är mord och våldtäkter och jag vet inte vad. Troligtvis mer än jag kan fundera ut. Jag förstår inte hur folk kan göra mot varandra som de faktiskt gör. Hur kan människor med flit skada,döda och lemlästa andra människor? Nä, jag tror inte att jag kommer att få något svar på det, för hade det funnits ett svar så hade det funnits en lösning.