Min lilla dotter har blivit stor, 15 år. Jag köppte en 3g-telefon med kontantkort till henne. Men när hon fick se den så ville hon inte ha den. Ehh... jag förstår henne, för telefonen var skitstor, typ som de var i slutet på 90-talet. Ingenting man bara stoppar i byxfickan inte. Vi löste det genom att jag tog den nya, så fick hon min gamla. Jag kommer antagligen aldrig att våga ta fram den offentligt... *skrattar*
Visserligen är den kul, med massor av nödiga och onödiga grejor i. Jag kan använda den som mp3-spelare, när jag väl kommit på hur man trycker in musiken i telefonen. Och så har jag sådan där blåtand att hänga på örat, och då slipper jag ju dra fram hela telefonen när jag svarar.
Det är den här mobilen jag pratar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar